Så här började det
Redan 1905 börjar historien om den tekniska verksamhet som är grunden till Karlskoga Energi & Miljö idag.
Vatten och avlopp
Den 16 december 1905 provades det vattenledningssystem som hade byggts upp i Karlskoga. Det var den första tekniska verksamheten som drevs affärsmässigt i samhällets regi och betraktas därför som grunden till det som idag är Karlskoga Energi & Miljö.
Ungefär samtidigt som arbetena med vattenledningarna började våren 1905 föreslog H.G. Torulf, som var löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren, att avloppsledningar skulle förläggas i samma grav som vattenledningarna. Han menade att det fanns sanitära fördelar med detta och förslaget antogs av municipalsamhället.
Det första avloppsreningsverket byggdes i Aggerud och togs i bruk i oktober 1958. Tidigare hade det orenade avloppsvattnet släppts direkt ut i Möckeln. I slutet av 1960-talet konstaterades att reningsverket snart skulle bli överbelastat på grund av befolkningsökningen och dessutom ökade miljökraven. Man beslutade därför att bygga ut och modernisera anläggningen. I november 1972 togs det första spadtaget till det nya reningsverket och i september 1974 stod det klar och kunde tas i bruk.
Idag har vi moderna anläggningar för vattenproduktion och avloppsrening. De förser Karlskogaborna med friskt och gott vatten och gör att det är en hög vattenkvalitet i sjön Möckeln.
Elförsörjning
Ett privat initiativ, Karlskoga Elektriska Förening, byggde en kraftledning från Skråmforsens kraftstation och såg till att det fanns ledningar för distrbution inom samhället. Klockan 17.15 den 24 januari 1902 tändes de första elektriska gatlamporna. Samtidigt fick Karlskoga Praktiska skola elektrisk belysning tack vare rektor Johannes Lindholm som var en av de drivande i den elektriska föreningen. Lite senare samma år fick även sjukstugan el. I januari 1932 övertog samhället eldistributionen och 1940 skapas ett reglemente för Karlskoga Stads Elektricitetsverk. De kommande åren växer behovet och huvudstationen på Bregårdsgatan byggs, den tas i bruk 1948.
Distributionsnätet har växt och flera huvudstationer har tillkommit allt eftersom effektbehovet ökat. Vårt distributionsområde omfattar större delen av Karlskoga kommun, stora delar av Storfors kommun samt delar av Degerfors kommun, Kristinehamns kommun och Hällefors kommun. Vi har idag totalt cirka 170 mil ledningar, huvudsakligen i mark men även luftledningar.
Avfallshantering
I början av 1900-talet fanns inget ordnat omhändertagande av avfall i Karlskoga, varje fastighetsägare fick själv ta hand om sitt avfall. En del kunde komposteras och annat lades på spontant uppkomna tippar. På 1930-talet blev det nödvändigt att införa regler för avfallshanteringen eftersom befolkningen ökade och det blev en sanitär olägenhet. 1937 antogs den första renhållningsstadgan. Tidigt fanns en tipp vid Kilsta som användes från 1938-1949. I början av 1940-talet användes också en del centrala täcktippar, bland annat vid Norråsvägen, Hallänningsgatan och parkeringen vid Folkets park. De fick dock ganska snabbt stängas eftersom det skapades en stark opinion mot dem när det uppstod lukt och lockade till sig råttor.
Mosserudstippen byggdes 1949 och hade då en anläggning för malning av sopor. Anläggningen köptes in från Maskinfabriken Dano och i folkmun kallades därför Mosserudstippen för "Dano" under många år och faktiskt än idag av vissa.
Fram till 1937 utfördes insamling och transport av avfall med häst och vagn. Därefter inköptes en lastbil för uppdraget. Under kristiden i början av 1940-talet fick man en period återgå till häst och vagn eftersom tilldelningen av bensin och gummidäck var ransonerad och starkt begränsad.
Idag är Mosserudstippen en modern återvinningssanläggning. Hushållsavfallet samlas in med sopbilar som drivs med biogas. Mycket av hushållens avfall återvinns också vid återvinningsstationer runt om i staden och på Mosseruds återvinningsanläggning. Det insamlade hushållsavfallet förbränns på kraftvärmeverket och blir värme till våra fjärrvärmekunder medan matavfallet blir biogas på biogasanläggningen vid Mosserud.